Gåvogivandet till ideella organisationer i Sverige ökade för trettonde året i rad 2017. Unionen ser dock inte bara positivt på siffrorna, utan vill se en större diskussion om hur professionaliseringen av civilsamhället potentiellt kan påverka gåvogivandet negativt framöver.
Text: Linus Fremin Illustration: Martin Nicolausson
Närmare 70 procent av FRII:s medlemsorganisationerna, som samlar in mer än 50 miljoner kronor per år, uppger att de ökade sin insamling under förra året. Resultatet, baserat på organisationernas preliminära insamlingsresultat för 2017, innebär att insamlingen till ideella organisationer därmed ökar för trettonde året i rad.
Gåvor från allmänheten och testamenten verkar ligga bakom ökningen. För många av organisationerna som har ökat sin insamling är ökningen markant och ligger uppåt 20 procent.
30 procent av organisationerna som deltog i undersökningen uppger att de har minskat sin insamling.
För dessa organisationer är det minskade gåvor från allmänheten som slår mest. I genomsnitt har dessa organisationer minskat sin insamling med runt 15 procent.
Shadé Jalali, utredare på Unionen, ser siffrorna ur ett annat ljus. Hon menar att civilsamhället är under förändring och att det förväntas alltmer att organisationerna ska bidra med fler tjänster och service till medlemmar och allmänheten samtidigt som många organisationer ser att antalet förtroendeuppdrag minskar.
– Det blir alltmer vanligt att allmänheten öppnar plånboken i stället för att ta sig an långvariga förtroendeuppdrag för en och samma organisation. Då är det lättare att ge gåvor till fler organisationer och hoppas på att organisationen hinner med det som en själv inte hinner med. Som civilsamhälles fackförbund vill vi såklart se ett självständigt civilsamhälle och mer gåvor kan leda till detta, vilket är bra, säger hon.
Shadé Jalali tycker dock att det viktigt att civilsamhället parallellt med ökat ekonomiskt förtroende också tar diskussionen om varför det är viktigt att de anställda – de som hanterar gåvorna – ska ha schyssta villkor på sina arbetsplatser.
– Civilsamhället som arbetsgivare behöver synliggöra för allmänheten/givarna varför de har anställda och vad professionaliseringen av civilsamhället kostar. Det finns ju ingen anledning till att de jurister/samhällsvetare/ekonomer eller andra experter som civilsamhället allt mer anlitar ska ha sämre villkor i civilsamhället än andra branscher på arbetsmarknaden.
Shadé Jalali ser här att det finns ett tydligt behov av flerpartsdiskussioner.
– Om inte civilsamhällets arbetsgivare klarar av att ta den här diskussionen så kommer givandet att minska när allmänheten/givarna får reda på att de som hanterar gåvorna är anställda med schyssta löner, kompetensutvecklingsplaner och bra arbetsmiljö och inte frivilliga som lägger någon timme på kvällen eller helgen på att hantera stora gåvomedel.
