Konsumtionslånen fortsätter att öka, och det finns en mängd aktörer som ger och förmedlar lån. Efter Konsumentverkets kritik stramades marknadsföringen åt, men det finns fortfarande anledning till ökad kontroll, tycker Lendos vd Carl Brynielsson.
Sedan finanskrisen för drygt tio år sedan har svenskarnas konsumtionsbelåning, lån som tas utan säkerhet på bostaden, ökat dramatiskt. Enligt siffror från Finansinspektionen ökade konsumtionslånen med 273 procent mellan 2008–2018, och i sin rapport från i fjol noterar FI att konsumtionslån utan säkerheter, så kallade blancolån, står för en större andel av de totala betalningarna än bolån.
Att konsumtionslånen ökar bör ställas i relation till de senaste årens låga räntesatser och starka konjunktur. Samtidigt har en rad nya låneaktörer etablerat sig på marknaden: dels sådana som erbjuder snabba lån med hög ränta och ingen eller begränsad säkerhet, dels låneförmedlare som tar in anbud från olika företag och säger sig erbjuda den lägsta räntan. (Enligt SvD omsatte fyra av de stora låneförmedlarna – Lendo, MyLoan, Zmarta och Advisa – 767 miljoner kronor 2016, jämfört med 527 miljoner kronor 2014. En ökning på nästan 23 procent per år.)
Det är viktigt att man inte bara pekar på en sänkt månadskostnad utan även på konsekvenserna
I takt med expansionen har många frågor om hur företag marknadsför sina lån och upphandlingar uppkommit. Den 1 september 2018 infördes nya regler för så kallade högkostnadskrediter som innebär att kostnaden för lånet inte får överstiga själva lånebeloppet, samt att årsräntan inte får vara högre än 40 procent. Samtidigt infördes en varningstriangel som långivare måste visa i samband med erbjudanden om högkostnadskrediter.
När det gäller de nya låneförmedlingsföretagen har kritik riktats mot att kunder har bristande insyn i hur upphandlingarna går till. För ett par år sedan riktade Konsumentverket kritik mot fyra företag – Advisa, FirstBorn Capital (Pengino), Insplanet (MyLoan) och Svensk Låneförmedling – som man menade inte tillräckligt tydligt redovisade på vilket sätt företagen tävlade mot varandra innan lånerbjudandet presenterades för kunden.
Anna Hult är jurist på Konsumentverket. Hon säger att låneförmedlarna i regel rättade sig efter de påpekanden man framförde då.
– Vi har en bransch som ändå är ganska seriös där de flesta vill göra rätt. Oftast gör man som vi säger och väljer att avsluta sin kampanj, säger hon.
När det gäller låneförmedlarna i allmänhet understryker Anna Hult vikten av att det framgår vad som faktiskt sker med kundernas lån.
– Visst kan det vara så att man hjälper konsumenter med problem som finns, när man exempelvis bakar ihop flera lån till ett. Men i det läget är det också viktigt att man inte bara pekar på en sänkt månadskostnad utan även på konsekvenserna. Är det att man ska betala i två år till utöver det man gjorde förut?
En av de saker Konsumentverket trycker på är att man inte bör marknadsföra "snabba" lån. Ändå nämns just snabbheten ofta på nätet. Hur kommer det sig?
– Det finns ett domstolsavgörande som talar om att man inte får lyfta fram snabbhet som ett avgörande argument, exempelvis får man inte marknadsföra lån med uttryck som "pengar på fem minuter". Dessutom kan man som kund fundera på hur företag som skriver att man betalar ut pengar direkt fungerar. Om lånet kräver en kreditprövning kan man inte få pengar så snabbt, då ska det göras en grundlig utredning om konsumenten har betalningsförmåga. Så i sådana fall är marknadsföringen vilseledande, säger Anna Hult.
Vissa konsumenter kan beviljas fler lån än vad de ekonomiskt klarar av
Schibstedägda låneförmedlaren Lendo är ett av de företag som vuxit starkt på den svenska fintechmarknaden under senare år. Carl Brynielsson, vd för Lendo Sverige, säger att det finns behov av ytterligare regleringar av branschen, framför allt när det kommer till kreditprövning och kreditbedömning.
– I dag finns det inte något sätt för långivare att kontrollera låntagarens alla skulder i realtid. Det kan orsaka att vissa konsumenter beviljas fler lån än vad de ekonomiskt klarar av, vilket är allvarligt. Förmedlare har i dagsläget inte heller någon laglig rätt att inhämta kundens kreditbetyg som är baserat på den totala skuldsättningen för att hjälpa långivare att bedöma konsumenten. Att oseriösa kreditgivare och förmedlare även tillåts att ge och förmedla lån utan någon kvalificerad kreditprövning bidrar till att skuldberget växer och framförallt drabbar de med minst marginaler, säger Carl Brynielsson.
Liksom Anna Hult tycker Carl Brynielsson att marknaden tagit till sig av de senaste årens kritik. Däremot varnar han för att det finns oseriösa aktörer på lånemarknaden – han pekar bland annat på upplägg hos vissa företag där anställda får provision på lånebeloppet som en riskfaktor.
– När det kommer till transparens upplever vi att det har skett en förbättring, men det finns mer att göra. Det är en låneförmedlares uppgift att tydliggöra och synliggöra alla erbjudanden från budgivningen samt vilka kostnader som är förenade med de olika lånealternativen. Vid en låneansökan visas exempelvis alltid den effektiva räntan inklusive avgifter, månadskostnad och totalkostnad, och det billigaste alternativet sett till totalkostnaden är alltid det alternativ som visas längst upp. Detta borde vara en branschstandard, men det är det inte idag, säger Carl Brynielsson.
Hur ser ni på balansen mellan att marknadsföra låneförmedling utan att i för hög grad uppmana kunder att belåna sig?
– Att det upplevs vara en obalans i marknadsföringen inom industrin kan ha flera förklaringar. En orsak kan vara att intresset för "privatekonomi" hos gemene man generellt är lågt, samt att det även är svårt och komplext att helt förstå sig på hur branschen funkar. Det kan också vara så att konkurrensen om konsumenternas uppmärksamhet för olika fintechbolag är oerhört tuff. Oavsett står vi bakom att marknadsföringen ska vara måttfull, säger Carl Brynielsson.
Text: Henrik Johansson
2020-04-01
