Det osynliga hotet

Text: Marcus Joons Foto: Getty Images

När jag i våras tillbringade en vecka i Los Angeles slogs jag av att jag för första gången under mina resor till staden vare sig fastnade i oändliga trafikköer eller såg en enligt väderprognosen solig dag försvinna i smog. Samtidigt kunde jag i realtid se hur det allt mer populära tunnelbanenätet byggdes ut. Subway ska, i alla fall inom en snar framtid, bli Los Angeles nya highway.

Det kändes – och nu betonar jag kändes – som att staden där det annars kan ta flera timmar att köra ett par mil åtminstone börjat styra in på rätt väg. Detta i en tid när den allt sämre luften i städer världen över annars skapar allt större och svartare rubriker.

I Dagens Nyheter beskrevs i vintras hur New Delhi stod inför katastroflarm efter att den dåliga luften liknades vid ”en gaskammare”. Att vistas en dag i staden uppgavs ha samma effekt som att röka 50 cigaretter per dygn. Allt ackompanjerat med bilder som tagna inifrån ett rökmoln.

Dålig luft är det miljöproblem som de närmaste decennierna kommer att orsaka flest dödsfall i förtid.

TT rapporterade tidigt i våras om att Thailands myndigheter planerade att framkalla konstgjort regn för att minska luftföroreningarna i Bangkok. Då hade flera skolor fått stänga i den thailändska huvudstaden efter att nivåerna med farliga partiklar nått nästan tio gånger högre än vad WHO har satt som gränsvärde per kubikmeter luft (10 mikrogram PM2,5).

Sedan kom varningar från Kosovos huvudstad Pristina, där man uppmätt luftvärden som var sämre än både Shanghai och Hangzhou – en jämförelse som i sig skulle säga att staden nu hörde till det absoluta bottenskiktet i världen när det gäller luftkvalitet. Och kort därefter drog EU både Italien, Frankrike, Tyskland, Ungern, Rumänien och Storbritannien inför rätta på grund av dålig luft.

Jag hann inte ens hem till Stockholm innan jag i LA Times läste att American Lung Association utnämnt Los Angeles till den mest förorenade staden i USA när det kommer till marknära ozon. Då denna förorening framför allt uppstår vid trafiktäta platser kunde min upplevelse av den kaliforniska megastaden inte ha varit mer fel. Det osynliga hotet hade lurat mig.

I maj slog så WHO:s nya rapport om luftföroreningar ner som en bomb. Den var mer alarmistisk än någonsin. Efter att ha analyserat nivåer av föroreningar i mer än 4 300 städer och 108 länder beräknar man nu att sju miljoner dödsfall varje år orsakas av luftföroreningar. De flesta dör av hjärtsjukdomar, stroke och lungcancer. Det kopplas till luftföroreningar som orsakas av främst kolkraftproduktion och fordonstrafik, men också markföroreningar på grund av kemisk industri och gruvdrift. Mer än 90 procent av jordens befolkning andas in höga nivåer direkt farlig luft.

Luftföreningar, konstaterade Maria Neira, folkhälsochef vid WHO, är nu en av våra absolut största hälsofaror och det enskilda miljöproblem som de närmaste decennierna kommer att orsaka flest dödsfall i förtid. Värst är situationen förstås i fattiga industristäder i Afrika och Asien, men även i Sverige dödar luften redan i dag tusentals personer om året i förtid.

Nu kan man invända att WHO:s siffror ändå var relativt grovhuggna. Så hur är det med i luften om man tittar lite mer i detalj? Och vad visar den svenska statistiken?

Svårt att jämföra luften i globala städer

Luftföroreningar är ett känsligt kapitel. Vare sig Naturskyddsföreningen, WHO eller Greenpeace vill svara på frågor om hur det påverkar människan och hennes natur till den här artikeln. Kanske på grund av ämnets komplexitet.

Att det är svårnavigerat inser man nämligen så snart man går in på Naturvårdsverkets hemsida för att titta på luftstatistik för Sverige. Bara under bokstaven P finner man tretton olika partiklar som varje dag mäts i Sveriges tätorter och på landsbygden. Ansvariga för mätningarna är Sveriges kommuner, vilka utgår från samma mätsystem och samma normer som hela EU. Men det är ändå svårt att göra exakta jämförelser.

– Utanför EU har man helt olika mätsystem på olika platser. Just därför går det inte att på ett tillförlitligt sätt ställa olika globala städer mot varandra, säger Karin Sjöberg som är ansvarig för luftföroreningar och åtgärdsstrategier vid Svenska Miljöinstitutet.

– Visst, jag har varit i afrikanska länder och sett hur fabrikerna, inte sällan ägda av cyniska multinationella företag som samtidigt skapar jobb i de här länderna, låter svaveldioxid bolma ur sina industriskorstenar. Och jag har varit i Kina och där rent fysiskt känt av hur skadlig luften är att andas. Men hur gärna man än skulle vilja mäta och jämföra den luften mot den i Sverige och EU så går det ännu inte att göra detaljerat.

Trots att Sverige följer EU-direktivens gränsvärden har Svenska Miljöinstitutet ändå kommit fram till att cirka 5 500 personer varje år dör i förtid till följd av luftföroreningar i Sverige.

– Det är främst relaterat till hjärt- och kärlsjukdomar, säger Karin Sjöberg för att sedan berätta hur man kommer fram till en sådan här siffra.

– Nu är det inte så att man på sjukhuset konstaterar: ”Den här hjärtinfarkten berodde på luftföroreningar”. I stället tittar man på om och hur ökade utsläpp av ett specifikt ämne, säg kvävedioxid, korrelerar med statistiken för hjärtinfarkter i det området.

Sverige har valt att följa EU i stället för WHO

Bertil Forsberg är professor i miljömedicin vid Umeå Universitet. Han har forskat om hälsoeffekter av luftföroreningar i över tjugo år och menar att dödstalen till följd av luftföroreningar i Sverige beror på att vi bara valt att följa EU:s direktiv och inte WHO:s rekommendationer, där de senares är strängare.

– Tillåter man bara en lite högre halt luftföroreningar så blir det direkt ett högre utfall sjuka och döda, säger Bertil Forsberg.

Samtidigt påpekar han att forskningen kring luftkvalitet har gått framåt sedan han tog sig an ämnet i mitten av 1990-talet. Då hade man väldigt få mått när det kommer till föroreningar.

– Först, långt tillbaka i tiden, var svaveldioxid viktigt. Sedan började man mäta PM10, en partikel som är mindre än tio mikrometer i diameter, vilket då betyder en hundradels millimeter. Men nu har vi kommit så långt att vi kan separera partiklarna så att vi kan dela upp de som kommer från bilavgaser för sig och de som kommer från vedeldning för sig. Vi kan nu alltså se de olika effekterna för respektive ämne.

En mycket uppmärksammad studie som Bertil Forsberg tagit fram handlar om direkta kopplingar mellan bil­avgaser och demenssjukdomar. Under en 15-års­period har hans forskarteam följt nästan 2 000 Umeåbor. Deltagarna, som från början inte visade några tecken på minnesproblem, fick vart femte år genomgå en minnesundersökning. Samtidigt beräknade man förekomsten av avgaser utanför deras bostäder, detta genom att uppskatta antalet bilar och lastbilar som passerade i området och genom att mäta halterna av luftföroreningar.

När Forsberg och hans team sedan jämförde luftkvaliteten med hur deltagarna presterat i minnestesterna och deras journaldata syntes ett tydligt mönster.

– Efter att hänsyn har tagits till andra faktorer – som ålder, utbildningsnivå, BMI och olika livsstilsfaktorer – såg vi en cirka 40 procent högre risk för att utveckla alzheimer eller vaskulär demens hos den fjärdedel av deltagarna som hade högst avgashalter vid bostaden jämfört med den fjärdedelen som hade lägst, säger Bertil Forsberg.

Höga avgashalter vid bostaden ger 40 procent högre risk för att utveckla alzheimer eller demens.

Drygt 300 av deltagarna, slog studien som presenterades 2015 fast, hade under den här perioden insjuknat i någon av sjukdomarna.

Umeå är en av de svenska städer där luftkvaliteten i stans centrala delar varit sämre än vad EU:s gränsvärden för kvävedioxid och partiklar tillåter. Samtidigt är luften i stadens utkanter mycket ren, vilket gör att skillnaderna mellan deltagarna blivit tydlig

– Vi delade in Umeå i ett rutnät om femtio gånger femtio meter och beräknade halten av avgaser inom varje litet område. På så sätt har vi kunnat tillskriva varje bostad en viss halt av avgaser och se i vilken grad individerna som bott just där har blivit exponerade för avgaser, säger han och drar en parallell till den svenska huvudstaden.

– Om vi hade tittat på Stockholm skulle vi ha ännu större skillnader beroende på var man bor. När det kommer till astma och lungcancer kan du om du bor centralt i staden löpa en fördubblad risk att utveckla dessa sjukdomar jämfört med om du bor ute på Mälaröarna.

Globala studier på luftföroreningar, utförda av WHO och Global Burden of Disease, är inte närheten så detaljerade som de i Umeå. I stället för att utgå ifrån ett rutnät på femtio gånger femtio meter kan det ibland röra sig om fem gånger fem, och ibland tio gånger tio, mil.

Bertil Forsberg menar att man trots de grova siffrorna kan dra slutsatser när man tittar på Kairo, Mexico City och New Delhi – tre av städerna med sämst luftkvalitet i världen.

– De höga halterna är alarmerande. Samtidigt skapar luftföroreningar, tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro, ingen linjär riskökning. Utan när det handlar om de allra värsta städerna så planar grafen vid högre halter ut. Det är svårt att säga exakt vad detta beror på och det kan diskuteras. Det kan till exempel vara så att människan med tiden anpassar sig.

Sot och kolväten är värst för vår hälsa

Men innan vi når så långt i Sverige och Europa finns det vissa politiska åtgärder som Bertil Forsberg gärna skulle vilja se snarast.

– Partiklar från förbränning som innehåller sot och kolväten verkar vara de som har den värsta långtidseffekten för människans hälsa. Vi har sett hur de direkt påverkar livslängden. Så kanske skulle kommunerna ha större möjlighet att via en ny lag förbjuda vedeldning i radhusområden där det är tätt mellan husen och stillastående luft. Dessutom skulle man kunna lägga på en avgift på dubbdäcken för att minska användningen, säger Bertil Forsberg.

Övriga lösningar kan alla stadsbor bidra till: Vi måste åka mer kollektivt och börja promenera och cykla mer. Bertil Forsberg pausar, tänker till.

– Vad som också är viktigt att nämna är att man i Sverige tidigare trott att bara vi hamnar under en viss nivå, som utgörs av de normer och gränser som är satta av EU eller WHO, ja då är man säker. Men saken är den att det finns samband mellan halter och risker även under gränsvärdena – en luftförorening är alltid en luftförorening.

Men det finns hopp. När WHO:s chef Maria Neira i våras intervjuades av brittiska The Telegraph om organisationens dystopiska rapport valde hon att vända på allt.

– När människor väl inser hur luftföroreningar påverkar deras egen hälsa och inte bara planeten eller framtiden, när de inser att detta är direkt kopplat till  stroke, hjärtkärlsjukdomar, astma och lungcancer – då kommer det här att förändras totalt.