Den globala finanskrisen 2008 och 2009 fick konsekvenser för de flesta länder inom EU och OECD, men i olika omfattning. I majoriteten av länderna fanns system för korttidsarbete som på olika sätt påverkade krisens effekter. I föregående delrapport dvs. ”Korttidsarbete – Systemen i viktiga konkurrentländer”, konstateras att en modell för korttidsarbete bör skapas även för Sverige. De så kallade krisavtalen, dvs. lokala överenskommelser om att minska arbetstid och , blev viktiga verktyg i Sverige under finanskrisen. Krisavtalen innebar samtidigt inte tillräcklig kostnadsavlyftning och hade inte räckt till om inte stora varsel redan hade gjorts. Enligt parterna var kostnadsavlyftningen dessutom för låg i förhållande till i viktiga konkurrentländer, samtidigt som avtalen var förenade med mycket osäkerhet vad gällde effekter på socialförsäkringar etc.